Stenar resta till minne av någon person eller någon speciell händelse är ett bruk som har anor från forntiden men förekommer flitigt även idag.

Om vi skulle ta oss en titt på vad Kinnekulle har att erbjuda när det gäller resta stenar, får vi nog välja några få då utbudet är relativt stort om man räknar in alla de olika varianter som finns.

Milstenar, denna form av rest sten finns i stor mängd längs våra vägar och skulle fodra en hel avhandling att beskriva, något som för övrigt kommunen gjorde då man för något år sedan inventerade förekomsten av dessa inom kommunen.

Sockenstenen som markerar de olika socknarnas gränser och som finns i våra marker på mer eller mindre undangömda platser. Men en inventering av dessa vore kanske också något att tänka på i framtiden.

Olika sorters minnesstenar som rests till minne av diverse prominenta personer eller som i många fall, kungligheter som gästat bygden genom århundradena.

Höge Hall

Vad finns då kvar att titta på som kan vara av intresse, om vi tar och börjar bakifrån i tiden så står det nog tämligen klart att Höge hall i Västerplana får representera den tidigaste varianten av rest sten runt Kinnekulle. Dess tillkomst och syfte vilar nog för evigt i forntidens dunkel men spekulationer om dess funktion har aktualiserats i tidningsartiklar och skrifter de senaste åren.

Det har förekommit jämförelser med Stonehange i England då vissa anser att Höge hall skulle kunna vara en form av astronomisk kalender, och att det för en rest sten ovanliga hålet i stenen skulle ha en avgörande betydelse i samband med solens upp och nedgång vissa tider på året. Stenens hemligheter lär vi aldrig få ta del av och att datera dess tillkomst går knappast.

Det skall enligt lokal sägen även ha stått ytterligare två resta stenar i anslutning till Höge hall, men dessa är sedan länge borta. Läs mer om Höge Hall på denna sidan home6.swipnet.se/~w-61383/Nyheter/kk-hogehall.htm

Vi vandrar nu fram lite längre fram i historien och träffar då på de så kallade domarringarna, de är en forntida gravanläggning med ett antal stenar som lagts i ring, oftast sju eller nio.

Domarring i Källby

Som regel innehåller domaringen brandgrav från äldre järnålder. Att dessa så kallade domarringar skulle ha något samband med tingsplatser finns inga direkta belägg för, utan namnet har sin förankring i folklig tradition.

Dessa får representeras av den domarring som finns på vänster sida av vägen nära Källby om man kommer från Kinnekulle hållet. Dessa stenar reser sig i ensamt majestät mitt ute på en åker, de minner särskilt om forna tider en gråmulen vinterdag när marken är täckt av snö och stenarna avtecknar sig svarta mot den vita snön och den grå himlen.

Den andra domarringen är belägen bakom Fornängsskolan i Götene, detta är historisk mark, men den upplevs nu lite malplacerad där den ligger omgiven av 60-talets föga estetiskt tilltalande byggnadsverk, som nu kommunen till slut gjort en upprustning av. Men med tanke på områdets historiska tradition så förnimmer man att denna ring varit en central plats i dåtidens samhällsstruktur.

Här näst hamnar vi hos de resta stenar som ger oss en första inblick i våra förfäders liv och leverne, genom runstenens runskrift talar för första gången i historien våra förfäder till oss från det förgångna. Ofta är det modiga män som på långväga härjnings- och handelsfärder stupat i fjärran land och för att ära hans minne reste man en sten och ristade en beskrivning av den hädangångne.

Källby hallar

De två mest kända i detta område är Källby hallar, som reser sig mot skyn där de står på var sin kulle strax öster om Källby, ingen bilist missar dessa om han färdas på väg 44 mellan Lidköping och Götene.

Den norra stenen är hednisk och visar en horn och fjäderprydd man som knyter ett bälte runt livet. Det kan föreställa asaguden Tor som knyter sitt berömda styrkebälte "meginjordr". Det saknas dock Tors mest kända attribut, hammaren Mjölner, men den kan ha funnits på en nu mer avbruten del av stenen.

Den hedninska stenen

Denna stenen är förmodligen ursprunglig på platsen, medan den södra stenen är ditforslad, tack vare Magnus Gabriel De la Gardie och fornforskaren Johan Hadorph, från att ha legat som en spång över en bäck i Skälvum. Stenen är kristen och har ett kors. Genom att ställa stenarna mot varandra blev de en symbol för kampen mellan hedendom och kristendom på 1000-talet.

Den hedniska stenen bär texten: Styriaki satti sten thannsi iftir kaur fadhur sin. Styråke satte denna sten efter sin far Kaur. Den kristna stenen har en något längre text som lyder: UlfR auk Ragnarr restu sten thannsi aeftiR Fara fadhur sin kristin man, saR hafdhir godha tro til Gudhs. Ulf och Ragnar, de båda reste denna sten efter sin fader .... kristen man. Han hade god tro till Gud. Denna sten är Västergötlands ståtligaste, 4,40 meter hög och 1,27 meter bred, bägge är av sandsten.

Den kristna stenen

Kring runstenarna har funnits ett större gravfält, av detta återstår nu bara fem högar. Lite längre åt norr finns ytterligare några gravhögar och en domarring. Enligt lokal sägen så skall de båda kullarna som runstenarna står på innehålla massgravar från ett slag som stod här i närheten.

På Husabys historiska mark finner vi en av de få runstenarna på Kullen, den står bland gravstenarna ett 50-tal meter framför kyrkan. På stenen kan vi läsa att, Assur, Sven och Tore lade stenen över sin far Oluf. Denna sten är alltså en gravhäll. Möjligen är den stenen som stod här förr och nu finns på statens historiska museum en ursprungligt rest sten. Den bär inskriften: Olof satte denna sten efter Redar sin son. Vilken Olof? Det är frestande att tänka på Olof Skötkonung, men det finns inga belägg för att så skulle ha varit fallet.

Nu får vi hoppa fram ett antal hundra år framåt i tiden för att träffa på nästa stentyp. Treningsstenarna står i en skarp kurva på vägen mellan Medelplana och Västerplana, och är genom kamerans lins med Medelplana kyrka i bakgrunden värdiga representanter för Kinnekulles stolta forntid.

Stenen i Husaby

Ett annat namn för treningsstenarna är "Tvärdörrs hallar", hela området väster om dessa tros under forntiden ha varit inhägnat med liknande hallar, och skulle ha utgjort en hednisk offer eller ättebacke.

När Linné gjorde sin Västgötaresa år 1774, sade han följande om dessa hällar: " Fem flisor sågo ut som likstenar, och woro stelte jemte hwarandra så som en wägg på wästra sidan wid wägwn då man gick från Medelplana til Westerplana".

På den största stenen har ägaren till Hellekis Lage Posse låtit hugga in en minnesinskription över sina barn i två giften, året var 1589 och pesten härjade vilt i landet. Den andra, Anna Posses, hon sägs ha varit lika hög som stenen, inte speciellt lång med andra ord. Den tredje stenen längst söderut kallas konung Sverkers, skriften på stenen har nu försvunnit men på 1800-talet sägs det att den fortfarande gick att läsa, där skulle ha stått att det var kung Sverkers gravvård på latin.

Treningsstenarna

Det har funnits två kungar i Sverige som hetat Sverker. Den första var Sverker d.ä som regerade mellan 1130 till sin död 1156 då han blev mördad. Han var stamfar för den sverkerska ätten som utslocknade på manssidan 1222. De var innehavare av konungakronan omväxlande med den Erikska ätten. Sverker d.y Karlsson innehade kungakronan mellan åren 1196-1208. Men då det inte stod namnet Karlsson på stenen så är det troligen Sverker d.ä stenen skulle ha varit rest över.

Detta var en liten beskrivning av Kinnekulles resta stenar, mycket mer finns att skriva om men det får bli vid något annat tillfälle.

««  Tillbaka till förra sidan