Krig och krigare i Västergötland
Västergötland, sen gammalt ett rikt och tätt befolkat landskap, var fram till mitten av 1600-talet gränsland mot det norska Viken (Bohuslän) och det danska Halland. De många krigen mot Danmark århundradena igenom medförde våld, brand och plundring i hela landskapet. Civilbefolkningen drabbades hårt.
Under medeltiden fanns inte någon välorganiserad övad krigsmakt. Varningssystemen med vårdkasar och budkavle samlade bygdens vapenföra män, som med stöd av borgar och fästen skulle hindra fienden från att tränga in i landet.
Behovet av ett välutrustat rytteri blev med tiden alltmer uppenbart och år 1279 i Alsnö stadga beslutade Magnus Ladulås att män, som kunde göra vapentjänst till häst skulle befrias från skatt. I och med detta uppstod det svenska frälset dvs. adeln. Rytteriet kallades Adelsfanan och organiserades landskapsvis. Västergötland var ända fram till Gustav Vasas tid Sveriges adelstätaste landskap, så här fanns många officerare och soldater. Åtskilliga idag levande ofrälse västgötar härstammar från dessa adliga ryttare. Den förste ledaren för Västgötafanan var Ryttmästare Severin Kijl.
Frälserytteriet blev snart otillräckligt och utökandes med ofrälse män till häst, som mot viss betalning skulle ingå i rytteriet. Som helt nybildade sattes Västgöta ryttare in mot Dacke och de upproriska smålänningarna år 1540.
Nordiska sjuårskriget 1563-70 var en svår tid med fältslag och plundring i Västergötland. Knut Håkansson Hand, bördig från Västergötland hade deltagit som knekthövitsman för 400 västgötaknektar i ryska kriget 1555. Han hade stora framgångar i sjuårskriget och erövrade Varberg och Falkenberg innan han stupade vid Axtorna 1565. Han hade egendomar både i Småland och Västergötland. Han var också en av dem som bevittnade Gustav Vasas testamente. En av hans söner Håkan Knutsson Hand gifte sig med Erik XIV:s frillodotter Virginia. Över hennes dotter Catharina Håkansdotter Hand och hennes man Johan Henriksson-Rytter finns ett stort gravmonument inmurat i ytterväggen på kyrkan i St. Levene. Catharinas bror Erik Hand var överste och deltog i 30-åriga kriget. Han stupade i ett fältslag i Nürnberg mot Wallenstein 1632.
De första årtiondena av 1600-talet var lika svåra för civilbefolkningen Västergötland som sjuårskriget. Under Kalmarkriget 1611-13 trängde danskarna upp över Göta älv och ända fram till Skara. Sommaren 1613 intogs Alingsås, Larv, Lidköping och andra orter. Soldathorderna då som nu plundrade, våldtog och brände.
Västgöta ryttare blev så småningom Västgöta kavalleriregemente som övade vid Eggby ängar och senare vid Axevalla hed. 1792 blev man Västgöta dragonregemente. Regementet i dess olika skepnader deltog i nästan alla svenska krig bl a Breitenfeld 1631, Lützen 1632 och tåget över Bält 1658.
Källor: Västgötagenealogen 1989:2, 2001: 1