Historia har man inte lärt sig så mycket av i skolan varken förr eller nu. Nyligen har presenterats en utredning, som visar att det fortfarande är samma gamla historia om kungar och krig, som man lärt ut under de senaste hundra åren.

Det som intresserar mig allra mest är hur människorna levde och hur de tänkte och vilka värderingar man hade. Den delen av västgötarnas historia är betydligt mer svåråtkomlig än t ex den om krigen och alla fältslagen mellan Sverige och Danmark. Åtskilliga ägde rum i Västergötland med vidriga konsekvenser för civilbefolkningen.

Hur överheten tänkte visar sig bl a i lagstiftning , predikningar och katekesen. Hur bondebefolkningen tänkte får man leta efter på annat håll.
I domstolshandlingar kan man se hur anklagade försvarade sig. Då som nu tillhörde de flesta, som dragits inför domstol till den fattigare delen av befolkningen. I de sk Bondedagböckerna kommer man människorna dvs. männen närmre. En del västgötska bondedagböcker finns utgivna i tryck bl a från Sävare och Borgunda. Andra finns i Skaramuséets handskriftssamling.

Jag föreställer mig att i uppteckningar av folktro kommer man så nära det går att komma 17- och 1800-talets tankevärld hos vanligt folk. En annan viktig källa för Västergötland är skildringar av väckelserörelserna inom och utom statskyrkan under dessa århundraden.

Hur bönder, torpare och soldater levde, vilka redskap, husgeråd och kläder man hade finns också vissa möjligheter att komma åt via hembygdsföreningarnas samlingar och i bouppteckningar, men i praktiken finns det rätt få bouppteckningar från fattiga människor. År 1734 blev bouppteckningar obligatoriska efter dödsfall. De mest detaljerade bouppteckningarna gjordes från 1700-talets mitt till 1800-talets slut.

Präster räknas till överheten, men många av dem var fattiga. Det fanns magra pastorat och hade man stora familjer så var det rätt knapert.

En intressant bok att läsa om tingen i prästhemmen är Bergstrands bok med utdrag ur prästers bouppteckningar. Boken är både språkligt och kulturhistoriskt intressant och där skymtar också prästernas högst varierande välstånd fram. Ur den har jag hämtat några exempel på prästers husdjur.

För kor och oxar anges ofta - förutom värde även deras namn. För hästar anges namn enstaka gånger, här tycks värde, ålder och kondition vara viktigare och det är inte så svårt att förstå.

En brun häst 16 år har spattet, en mager häst 12 år, ett svart utgammalt sto 2 daler, en hingst på tredje året 20 rd, en gammal blackot häst 2 rd, ett rött skymligt sto Stora Sunla kallad - 50. rd.

Ingen av de uppräknade tjurarna anges med namn; oxar däremot har ofta trevliga namn; Storhjelmen, Lilliestiern, Ryggen, Rullen Dunderstiern. Kornas namn är ännu mer intressanta: Fläcknos, Sigrid, Knafwelhorn, Brua, Grefwinna och givetvis de mer traditionella som Majros, Docka och Stierna.