- Internt - - Lokalt - - Kinnekulle - - Nytto - - Övrigt -
  ««  Till ettan     ««  Till nyhetsarkivet    ««  Till Historia och Varia  


[ 0104 ]
Augusta Hägerman

… född av fattiga men hederliga föräldrar den 28 oktober 1869 i Gösslunda i Västergötland - en ovälkommen gäst det svåra året
Så skriver Augusta Hägerman i sin första bok. Det var missväxt i Västergötland vid den tiden och många svalt. Augusta växte upp hos sin morföräldrar på Stenhammar utanför Lidköping. Hon nämner det inte, men hennes mor var troligen inte gift. Hennes mormor karakteriserade Augusta så här

Ja den tösen ! Ho hågar allt både gott och ont. Guds ord och psalmboken liar ho på sina fem fingrar. Men så har jag inte heller ett bokeblad eller en papperslapp i hela mi stöva, som hon inte rapplat full med påskekärringar, som rir på kåst, å granna mamseller i krenolin och mammilucker med spetsar och hundra krus mä örballocker som dingla ner på koftera.
Vid 20 års ålder emigrerade hon till Amerika, där hon började skriva om sin uppväxt i svensk-amerikanska tidningar. Hennes artiklar sammanställdes senare till en bok ´Mormors stuga` och följdes senare av ytterligare två böcker. I ´Gökens och lärkans land` skildrar hon en resa till Sverige 1936. Då hade en del av hennes berättelser också publicerats i Nya Lidköpingstidningen, och blivit mycket populära. NLT "sponsrade" även hennes Sverigeresa.

I ett av kapitlen i den första boken beskriver hon båtfärd över Kinneviken från Sjölunda. Det var midsommar och tre båtar med ungdomar skulle på missionsmöte hos Per i Stenhuggargården, Medelplana.

Hon ser tillbaka på sin strand.

Och min strand låg där i väster, hur skön låg den ej där. I sin skogsidyll blänkte villa Giacomina i all sin italienska glans. Där låg Annas lilla stuga i skogen. En glasruta skimrade i bedårande färgglans.
Vilken morgon ! Det hade aldrig varit natt. Och nu gledo våra båtar rätt mitt på solen. Kullen låg i en blå slöja. Solen glänste på herrgårdsbyggningar och bondgårdar.
Så kommer man fram och i en körsbärsträdgård ligger ett nybyggt missionshus. De unga pojkar som rott sällskapet över viken försökte få med Augusta upp på Högkullen, men hennes moster tvingade henne att lyssna till predikan. Hon tyckte den var så tråkig att hon somnade.

När de skulle åka hem hade det blåst upp en kraftig vind. De flesta vågade sig inte ut på sjön, men ett roddarlag, Augusta och en läskamrat följde med. Kamraten

tjänade hos en bonde i Torpa och måste vara hemma för mjölkningen "annandagen".

Giltigt förfall fanns inte för den som tjänade piga.

Augusta Hägerman skriver på ett charmigt och troskyldigt sätt och med stark känsla för naturen. Den första boken är en mycket levande skildring av livet i ett litet torp - morfadern var smed- -- under 1870-talet.

Ann-Mari Östberg

PS. Maila gärna dina synpunkter på mina artiklar - övriga hittar du i "Historia och Varia". Skicka till annmari.kanon@telia.com DS.v