Linné och Bengtsson på Kålland och Kållandsö

Såväl Carl von Linné som Sixten Bengtsson är imponerade av Stola herrgård. Den nuvarande byggnaden uppfördes 1713 och är varsamt restaurerad. Platsen var bebodd redan på medeltiden.

Sedan går resan vidare till Lindholmen. Linné blir nästan överväldigad av herrgårdens lyxiga badstuga. Den hade romerska förebilder med marmor av olika färg och gyllenläderstapeter, målningar och vackra pelare. Linne beklagar det redan då pågående förfallet.

Linné besöker också Läckö slott och fascineras av målningarna. Västgöta –Bengtsson beskriver den vandalism som drabbade slottet strax efter Linnés besök.

Då skars nämligen dessa konstverk ur sina ramar och fördes till offentliga byggnader i den kungl. huvudstaden.

Under 1800-talets först hälft auktionerades mängder av inventarier bort.

Den stora tavlan som satt på Riddarsalens södra vägg föreställande Gustaf II ‘Adolphs död vid Lützen’ klubbades bort för 36 skilling = 75 öre. Den nöckades sen te dörrmatta, sades det. Vid den s. k. reparationen 1827 rev arbetarna ner tygtapeterna och använde dem som sängkläder åt sig. Men allt detta slapp prof Linnæus uppleva.

Sixten Bengtsson erinrar om framstående personer som bott på Kålland: Kristina Gyllenstierna, jordbruksreformatorn Edvard Nonnen och pedagogen Thorsten Rudenschöld, som brukar kallas den svenska folkskolans fader. Utan västgötar stannar Sverige (min kommentar).

Sällskapet rider vidare in till Lidköping. Där stegar Linné upp nya stadens torg: 204 steg eller 250 alnar i fyrkant. TORGET i nya Staden war det ansenligaste i Riket, antecknar Linné. Magnus Gabriel de la Gardies gamla jaktslott/ Rådhuset nämner han däremot inte med ett enda ord. Inte heller omnämner Linné att likvaka för Karl XII hölls i det sk grevehuset vid torget. Detta skedde således under hemforslandet av den döde kungen från Norge, mindre än 30 år före Linnés besök i staden.

Hundra år efter Linnés besök ödelades nästan hela Gamlestan av en brand. Under lång tider (jag vet tyvärr inte när) hördes väktarropet över staden: "Klockan är nio slagen. Gud bevare staden för eld och brand och rövarhand". Min farmors morfarsfar var väktare i Lidköping och denna version av det gamla utropet har jag lär mig av min far. Tornväktaren stod allra överst i rådhuset och varje timma under natten lät han ropet ljuda åt alla fyra väderstrecken från torngluggarna.

Sixten Bengtsson skriver att Gamlestan uppkomst är höjd i dunkel , men att upphovet kunde ha varit en bondby eller ett fiskeläge. Min personlig teori är att det hela började som en handelsplats.

Källor:

Garström, Erik: Bevara vår stad för eld och brand. I: Lidköpingsbygden 1950.

Linnæus, Carl : Västgöta resa år 1746. Red Fries, S & Edlund, LE. 1978

Västgöta-Bengtsson, S & Ahlborg, J : Med Västgöta-Bengtsson i Linnés fotspår genom Västergötland.

Alla läsare till önskas God jul och Gott nytt år !

Ann-Mari Östberg

PS. Maila gärna dina synpunkter på mina artiklar - övriga hittar du i "Historia och Varia". Skicka till annmari.kanon@telia.com DS.v