Ann-Mari Östberg Mail till Ann-Mari

Flisor från likkistor, blod från en hängd mördare eller galgspikar ansågs för ett par hundra år sen vara verksamma medel att fördriva ont med. Det kunde röra sig om att bota sjukdomar hos djur och människor, lindra kärlekssorg och mycket annat. Man kunde också ta hämnd på sina ovänner med hjälp av dessa eller andra medel genom att sätta dvs. trolla sjukdom eller annan olycka på dem.

Den här typen av folktro har sina rötter långt tillbaka i förkristen tid, men kristendomen hade svårt att ta död på vad prästerna kallade svartkonst.

På landsbygden var det lång väg till läkare och många hade ännu långt in 1900-talet inte råd att gå till doktorn. Man gick till kloka gummor/gubbar eller använde gamla beprövade meto-der t ex örtmediciner, vilket inte alltid var helt fel. Även mer tveksamma metoder, som att sjuka småbarn drogs genom en buktande trädrot vid fullmåne, levde kvar länge. Min far, född 1910, fick svår astma vid 2 års ålder. Han togs till en klok gubbe, dessutom drogs något av hans plagg - jag tror det var hans livstycke - en torsdagsnatt under en tallrot. Detta skedde så vitt jag kan förstå med min farmors goda minne, trots att hon var djupt religiös.

Vid användandet av magiska riter var tid och plats mycket viktiga. Botaren måste uppträda på ett visst sätt : fick inte tala, måste röra sig motsols och bara använda vänstra handen.

Fläder ansågs som ett bra medel för att driva bort ovälkomna besök av råttor, möss och olika knytt och oknytt.

Håll och stygn - ett äldre namn på lunginflammation - försökte man bota med olvon, som intogs torkade eller lagda i brännvin.

Det fanns två sorters magi - vit och svart. Den svarta var avsedd att skada och den vita att bota eller att avvärja sjukdom och olycka. Som trollmedel i riterna användes förutom ovan-nämnda medel även tänder, saliv, avföring och oblater.

För att kunna se sin tillkommande kunde man använda sig av salt, äpplen eller tenn. Vid mid-sommartid var starka krafter i rörelse, då var sju eller nio blommor plockade under tystnad och lagda under huvudkudden ett osvikligt medel.

Obesvarad kärlek kunde vändas till het passion, om den kärlekslöse drack något, som innehöll tre droppar blod från aftonpackan - ett gammalt namn på fladdermusen. Man trodde nämligen att fladdermusen var begiven på fläsk och ofta gav sig på svin. Packa är ett gammalt ord för späck. Ett annat sätt att väcka kärlek var att bjuda på ett äpple indränkt i svett. Det åstadkoms genom att man bar det i vänster armhåla.

Finska Lotta kom in på ett ställe och bad om sugel (kött) men de svarade, att de inget hade. »Dä ä inte möet, men dä ä inte öet», sa Lotta, »å dä lovar ja, att här ska inte fela kött.» Strax därefter dog en ko. Det var hos Petter i Håkanhult, en gammal rik gubbe. (Bergstrand)

Källor: Bergstrand, CM: Trolldom och klokskap i Västergötland under 1800-talet. 1932. Schön, Ebbe: Svensk folktro A-Ö. 1998.