Ann-Mari Östberg Mail till Ann-Mari Den 9 september anordnade Skaraborgs släktforskarförbund en intressant och innehållsrik dag i Skara. I gamla biblioteket fanns utställning av material från den pågående gravstensinventeringen och demonstration av DISGEN - ett datorprogram för registrering av släktforskardata. Föreningen för Västgötalitteratur hade försäljning av såväl nya som äldre böcker intressanta för släkt- och hembygdsforskare. Vidare kunde man få hjälp att orientera sig i Emigrantregistret och i Soldatregistret. I Djäkneskolans aula kunde man lyssna till föreläsningar med temat Kyrkans roll i sockenlivet. Föreläsare var docent Ragnar Norrman från Uppsala. En av föreläsningarna behandlade kyrkan ekonomi under titeln Kyrkokistans tre nycklar. Det fanns minst en kista i varje kyrka. Där förvarades bl a kyrksilvret, vin och oblat, kyrkans bok (kassaboken). Varje kista hade tre lås. Kyrkoherden var betrodd med en nyckel, de två andra förvarades hos kyrkvärdarna eller hos någon av sexmännen. Trots detta var det inte ovanligt med kyrkstölder. Silver och penningmedel var förstås mest begärligt, men t o m mässkläder stals. De första medeltida kistorna var av trä. Senare försågs de med järnbeslag och så småningom var hela kistan av järn. Den gjordes så tung att det skulle vara omöjligt att föra bort kistan från kyrkan. Det kunde finnas en kista för mässkläderna och en för pengar. I den senare förvarades kollektmedel, begravnings- och klockringningsavgifter liksom hyra för brudkrona och bårkläde samt böter. Man kunde t ex få böta för uteblivet kyrko-besök, nattvard eller otidigt sängalag. De största utgifterna för en sockenkyrka var vin, oblat, vax och rökelse (före reformationen). Prästen var redovisningsskyldig inför sockenstämman. De viktigaste inkomsterna var arrenden från kyrkan jord, och olika former av tionden. Innan bankväsendet var etablerat fungerade kyrkan som socknens bank. Kyrkan lånade alltså ut pengar. Villkoren kunde vara hårda, man fick dels lämna pant t ex silver och fick dessutom betala ränta.