Ann-Mari Östberg Mail till Ann-Mari Det vackra berget är mycket omskrivet i litteraturen. En rik flora av sagor och sägner är knutna till Kinnekulle, vilket anses tyda på platsens höga ålder. På berget finns också spår av såväl sten-ålders- som bronsålderskultur, t ex en stenåldersgrav i Österplana och hällristningar vid Flyhov. En del orts- och gårdsnamn vittnar och så om gammal bebyggelse: Ambotavadet hör dit. Av folket på slätten kallades Kinnekulle ursprungligen Upland(a). Det som avsågs var troligen platån runt Högkullen. När bosättningarna ökade så skiljde man på Västerupland och Österupland och så småningom även Medelupland. På en numera förkommen medeltida nattvardskalk stod : Calix ecclesiae Wes Ter Up i Landom … dvs Västerplana kyrkas nattvardskalk. Namnen Väster- Öster-, och Medelplana har således ingenting med "plan" att göra. Om själva namnet Kinnekulle har ortnamnsforskarna varit oense. Några härleder namnet till kinn 'sluttning', andra till ett äldre tyskt kind 'släkt, ätt'. Som jag ser det styrker häradsnamnet Kåkind tolkningen 'sluttning'. Delar av detta härad ligger nämligen där Billingen sluttar brant. Ordet finns också i norska dialekter och där betyder kinn 'hög sluttning'. Att Västergötland hade tidiga och täta förbindelser västerut har aktuell forskning visat. Hypoteserna om kolonisering, kristnande och erövring av Västergötland från Mälardalska svear är numera "ute" i de flesta historisktvetenskap-liga sammanhang. P E Lindskogs beskrivning av berget är en skön blandnig av myt och högst påtaglig verklighet. KINNEKULLE en högd, som synes 8 a 9 mil likasom en hatt kulle öfver horisonten, tros vara det förrsta stället i Norden, som efter syndafloden upsöktes och beboddes af Jättarne Kinne, Helle, Gomer och Mare, deraf Kinnekulle, Hellekis, Gom eller Gum och Martorp eller Mare-torp fått sina namn, äfvensom Essgärdet eller Essagärdet af Mares dotter Essa, som det förrst bebodde; hvilka 3:ne sidstnämnde hemman uti Husaby äro belägne. Kullen, som är i norr och söder 2 a 2 1/4 mil lång och 3/4 dito bred, är ett berg med breda och vidlyftiga afsättningar eller trappevis lagde fält, som innehålla hela Socknarne, hvartil kommer att dessa afsättningar äro betäckta med sköna ängar, vackra åkerfält, skog eller löfträd. Hvartdera fält består af sär-skilda bergarter, hvilka, äfven som afsättningarne, gå nästan horisontalt omkring bergets me-delpunkt. Dessa afsättningar äro åtskiljde med perpendikuläre afbrytningar el. så kallade kle-fvor, som likna Kyrko- eller Slotts-murar. S Hof definierar klev så här : Khlew, wäg ällerr gång åpp för ett bärg; bärgs awsattserr åkk hällarr, hwarpå mann kann kåmma åpp. Veckans ord: Limm : kalk. Finns bl a i Limtorget i Lidköping, som var platsen där fororna med kalk från Kinnekulle lastades av. Källor: Hof, S: Den västgötska dialekten. 1993 (1772). Karlsson, G, Jansson, B & Cers-Winberg, E: Gårdarna kring Kinnekulle. 1981. Linde, G: Ortnamn i Västergötland. 1998. Ann-Mari