Ann-Mari Östberg Mail till Ann-Mari Kärleken till hembygden är stark i Västergötland och tycks så ha varit i århundraden, liksom också glädjen i att skildra landskapet och människorna. I Skarasbibliotekets handskriftsavdelning finns en mängd sockenbeskrivningar gjorda av stiftets präster. P E Lindskog är en av dem som bearbetat och givit ut sådan beskrivningar. Sin beskrivning över Husaby pastorat inleder han så här: Kongl. Pastorat, beläget i Kinnefjerdings Härad och Leckö Fögderi ,består af 3:ne Socknar: HUSABY 23 1/4, SKJELFVUM 11 1/4 och OFVA 8 1/4, Summa 43 1/4 förmedlade hemman. Folkmängden var1805. 1282 och 1810. 1216 personer. Kinnefjärdings härad var tidigare en del av Kinne härad. Ett äldre namn är Väbo härad. Vä eller vi betecknar förkristen kultplats. Detta vä kan ha legat i Gum. Lindskog fortsätter : Husaby är ryktbart i Svenska Kyrkohistorien derigenom, att den förrste Svenske Konung, som antagit Kristendom, här blifvit döpt, och denna ort således varit den förrsta plantskola för Kristna Läran i Sverige. Olof SkötKonung, som här ofta vistades på sitt Arfvegods eller Kongsgård Husaby, hade af Konung Ethelred i England begärt Kristna Lärare, och af denna anledning ankom Engelsmannen Sigfrid till Sverige. Sigfrid döpte kungen i det som idag kallas St Sigfrids källa ( vissa forskare anser dock att dopet skedde i den andra källan i kyrkans närhet) F. Colling skriver om källan: Vid trappans övra ända erindras man genom en rostig offerbössa om en skärv till platsens underhåll. Lindskog igen : ST. SIGFRIDS KÄLLA; hon upprinner från foten af en liten klippa, i hvilken en rönn uppvuxit, och är sedan 1763 försedd med ett så kalladt brunnskar af sten. Vid landsvägen, som går der nära förbi, är en sten upprest 1721 af då varande Komministern, sedan Kyrkoherden härstädes, Joh. Aling, som både med verser och en orimmad inskription ger tillkänna, att Olof SkötKonung i denna källa antagit dop och kristendom år 1001. Denna källa troddes i Påfviska tiden hafva en förundransvärd kraft att bota sjukdommar, och besöktes af sådan anledning mycket af vidskeppligt folk, hvarföre den ock, efter Reformationen, på ÄrkeBiskop Lars Pehrssons tillstyrkan, blef igenfylld, men i följande tider åter uppgrafven och, blott för dess namnkunnighet, af många besökt. - Lindskog berättat också en anekdot om en av de korkåpor kyrkan ägt. I en av dessa kåpor brukade en af de här fordom vistande Munkar om nätterne gå ifrån klostret och besöka en bondhustru på Essgärdet, under det mannen var borrta. Mannen, som misstänkte en ungkarls besök hos sin hustru, äfven under Munkekåpan, satte vid ett dylikt besök, upp vargegarn omkring gården, gick derpå in och körde Munken på dörren, hvilken derigenom, att han blef snärjd i garnen, måste lämna kåpan till rof. Veckans ord: Gräsängk: en mann, ifrånn hwilken hustrunn på någånn tid har schilt sig, ällerr bårtrest, dåck äj olåwligenn.. (fr Sven Hof Den västg. Dialekten)