Det är skillnad på vått och vått. Ett stilla sommarregn upplevs knappast annat än som stilla, i varje fall inte som regn. Medan en höstblöta är något riktigt blött. Och det finns väta som tränger ända in i själen, så djupgående kan den vara.

Men nu när det blivit höst på riktigt och vintern kan anas, då sätter det ena regnsvepet efter det andra in. Till råga på allt blåser allt annat än ljumma sommarvindar fram över nejden. Allt från styv eller hård kuling till storm eller i allra värsta fall orkan. Vem minns inte höststormen 1969 som svepte bort det mesta i sin väg? Som fällde gran och fur så det stod härliga till. Och ställde till med annan oreda också, för den delen. Sen kom El Ninjo svepande med långt värre följder. Det ska dock dagens betraktelse inte handla om utan i stället något med militär anknytning.

En mobbövning i Hjotrakten i början av 70-talet blev en av de blötaste tillställningar jag någonsin upplevt. Och det handlade inte om beväringens nykterhetsgrad. Under de 24 timmar som vårt mobbförråd skulle tömmas på sitt innehåll och lastas på inhyrda lastbilar, regnade det oupphörligt. I ett dygn vräkte nederbörden ner över det manskap som nu ryckt in för att tjäna fosterlandet ännu en gång. Så medhavda flaskor fick ligga där de låg. Tiden måste ägnas åt att hålla undan blötan, allt annat var oviktigt.

Det regnade medan vi letade upp en lämplig förläggningsplats. Det regnade när vi bytte om från civila kläder till de mörkgröna kostymer som skulle vara vår klädedräkt en månad framåt. Det regnade när vi släpade fram tält och halmbalar. Det regnade när vi grävde våra skyttevärn. Det regnade när motorfolket körde in sina fordon till en brädgård för att snickra till de stöd som behövdes för att kunna kränga över de skyddande presenningarna som skulle utgöra tak för resenärerna de närmaste veckorna. Det regnade när koktrossen äntligen sent på inryckningsdagens kväll fått fyr under pannan och åstadkommit en värmande och faktiskt tämligen välsmakande chokladdryck för att kunna svälja ned lite uppblött limpsmörgås och vetebullar av odefinierbar konsistens. Det regnade när jag som fordonschef äntligen kunde formera den lilla luftvärnsenheten med kanoner, centralinstrument, sikten, och elverk till uppställning sent på kvällen. Det regnade när jag satte ned pjäxorna i en gyttjig lerpöl för att "lämna av" till batterichefen innan vi skulle påbörja färden ned mot Ringenäs skjutfält utanför Tylösand. Och det regnade och det regnade.

Det här skulle föreställa repmånad. Men inte skulle det väl behöva bli regnmånad?

Nä, faktiskt. Det räckte med de här 24 timmarnas inledande regn. Nere på västkusten sken solen praktiskt taget varje dag vi övade upp våra färdigheter att med snillrika konstruktioner från Bofors skjuta prick på de ballongkorvar som bogserades av flygplan från Svensk Flygtjänst. Det var det repmånaden gick ut på, att bli så träffsäkra som möjligt när det gällde att försvara Sverige mot den "lede fi", numera glömd.

Men väl tillbaks i mobbförrådet igen när månaden äntligen var tillända, konstaterade ett inspektionsöga att allt inte torkat trots det fina vädret vid Hallandskusten. En hel del attiralj måste därför forslas vidare till Karlsborg och de mer rejäla torkmöjligheter som fanns där, innan de senare kunde återbördas till sina förråd i avvaktan på nästa repmöte. Den detaljen ombesörjde dock civilanställd förrådspersonal.

Men det där inryckningsdygnets regn satte verkligen sina spår.

RIST

PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "Ristat av Rist". Skicka till ramky@telia.com DS.