En cyklist som var ute och träningscyklade med några kamrater påkördes i går av en bilist vid Konsum i Hällekis, strax före femtiden på eftermiddagen.

Ambulans ryckte ut och transporterade den skadade till sjukhuset i Lidköping. Polis kom till platsen för att utreda händelsen.

Vilka skador som cyklisten ådrog sig var då ännu ovisst.

000613
Ny ansökan om vindkraftverk

Vid Brattefors står det ett vindkraftverk sedan knappt ett år tillbaka, nu lämnar ägaren in en ansökan till Länsstyrelsen om att få bygga ett till.

Man kommer nu att undersöka ärendet, det finns en klar vindkraftpolicy som man har att följa. Vindkraftverk får inte uppföras i områden som är av riksintresse och de får heller inte påverka landskapsbilden negativt.

Något beslut väntas inte förrän efter semestern.

000613
Naturupplevelse eller plåga

Vad svaret blir när man frågar någon om vad han anser om Kinnekulles hjortar, beror i stor grad på vilken person man fråga och framförallt varifrån han kommer.

En turist säger säkert uppskattande ord om de många och fina hjortarna som man såg i en flock när man körde förbi Djurgårdsgärdet på väg upp mot Kinnekullegården.

Men ställs samma fråga till en trädgårdsälskande Hällekisbo, så lär svaret inte bli lika positivt. För inne i samhället härjar de vandaliserande hjortarna i stora flockar, sommar som vinter skövlar de allt som kommer i deras väg, blommor, träd eller växter gör det samma, allt åker med.

Få saker kan skrämma dom, och det verkar som endast elstängsel kan vara den enda lösningen för att slippa dessa vandaler i sin trädgård. En del har gett upp, lagt ner sin odling och handlar allt i affären istället.

Kinnekulles hjortstam ligger på runt 500 djur, man försöker hålla den där med hjälp av årlig avskjutning. Stammen håller till inom ett begränsat område runt Kullen, och man hittar sällan hjortar mer än några mil från Kinnekulle.

Så sent som 1946 infördes dovhjorten till Kinnekulle, det var greve Willhelm Klingspor på Hellekis säteri som köpte fyra hindar och en tjur, som han höll i ett hägn i anslutning till Munkängarna. Efter en tid så rymde dessa djur och lade sen grunden till den hjortstam som finns idag.

Men det skall inte bara klagas på hjortarna, för det är nog få personer som kan förneka att man inte låter sig imponeras av en kapital hjorttjur med sina enorma horn när man bara passerar förbi den på några meters avstånd i sin bil.

Synen av ett så ståtligt djur är det tyvärr få turister som får chansen att uppleva, då det fäller sina horn under våren, men en liten nyfödd hjortkalv, inte alls olik sagans Bambi, kan man få skåda om man har tur, det väcker säkert känslor inte bara hos barnen.

000613
Var tar fisken vägen

Barndomens fiskeutflykter ner till Vänerstranden, med maskburk och metspöt på axeln gav oftast utdelning, man såg ju helst att det var abborre som fanns på kroken när det nappade, panka (brax), mört, och sutare uppskattades inte alls, men de var betydligt vanligare än abborre.

Dessa "skräp fiskar" åkte för det mesta tillbaka i vattnet, om inget kattskrälle hade vägarna förbi och kände sig manad att befria fiskaren från sin icke önskvärda fångst.

Men med åren har man hört från lokala fiskare, att om bara sutaren får gå några dagar i friskt vatten efter att den fångats, så är det en utsökt fisk att avnjuta efter rökning, och en kokt panka anses av några som en delikatess.

Nu är det inte bara ungdomen som är förbi, fiskarna har tydligen bestämt sig för att flytta från Sjöråsviken. De lokal fiskarna har under senare år upptäckt att det blivit allt mindre av dessa förut kallade "skräp fiskar", sutarna fanns förr i enorma mängder i viken, nu syns de till allt mer sällan. Likadant är det med, brax, id (bonnlax), gös m.fl. Laxen blir ju också indirekt drabbad då den inte längre har någon bytesfisk.

Vad beror då detta på, frågar man de som bor vid vattnet och som fiskar mycket i sjön så får man till svar, att det beror på igenväxningen, mycket vass, stillastående syrefattigt vatten och i förlängningen inga bra lekplatser för fiskarna.

Något måste göras, och nu är en utredning igång med att kartlägga igenväxningen av Vänern, till hösten kommer man att presentera resultatet och förhoppningsvis komma med förslag på åtgärder.

000613
Vargen snart här

Vargstammen i landet har stadigt ökat de senaste åren, och vargar har synts till allt längre söder ut. I Värmland har man en fast boende stam, när de får valpar nästa år så pasas fjolårsvalparna iväg, och troligen kan vi vänta oss att det kommer att dyka upp varg här i Skaraborg.

Då vargen färdas stora sträckor på ett dygn, så lär det inte ta lång tid innan en Värmlands varg kan dyka upp på Kinnekulle. Naturen här erbjuder mycket av det som vargen vill ha, så det är inte alls otroligt att den i så fall beslutar sig för att stanna.

Expertisen tror att det nästa år kommer att födas runt 70 valpar i landet, sen går utvecklingen fort, för fort enligt utländska vargexperter, som redan nu förordar en avskjutning om man i framtiden skall kunna ha kontroll på vargstammen.

Det ryktas att finska experter på vargjakt skall komma till Sverige för att lära sina kollegor att jaga varg på rätt och effektivast sätt, detta för att mans kall vara redo när ett beslut om avskjutning kommer.

I Ryssland har vargstammen blivit okontrollerbart stor, och ryska experter varnar nu Sverige att släppa kontrollen på landets vargar. Vargen bör nu börja jagas så att den utvecklar en medfödd rädsla för människan, och håller sig från bebodda trakter. Vi har ju under de senaste åren sett vargar som uppträder helt annorlunda än vad de borde, och verkar inte ha någon rädsla för varken människa eller maskiner, detta kan utgöra en fara i framtiden om stammen blir stor.

Vargens vara eller inte vara har ju diskuterats livligt genom åren, med samerna i främsta motståndarlägret. Men frågar man mannen på gatan så får man nog till svar att vi kan ha en vargstam i landet, men den skall hålla till i obebyggda trakter, långt från civilisationen och den skall hållas på en rimlig och kontrollerbar nivå.

 Hällekis Kuriren » » »  [ reload frames ]