[ 010114 ]
Kullens plats i världen
"Kinnekulle må vara nöjd med sin nuvarande plats om hela 307 meter över havet. Och inte resa några ytterligare anspråk på uppmärksamhet. Här råder minsann Jantelagen."
Nej, så illvilligt vill jag inte tolka stadsarkitekt Lars Inge Knutssons svar igår på mitt Rist-kåseri vecka 2 i Hällekiskuriren. Jag tyckte där att Kinnekulle nog skulle försvara en plats på listan över svenska världsarv vid sidan av storheter som Höga Kusten och Drottningholms slott. Något som stadsarkitekten ställt sig avvisande till.
Stadsarkitekten har naturligtvis en kommunal penningpåse att delvis vakta över och argumenterar klart och rejält utifrån uppfattningen att nuvarande förordnande enligt den forna naturvårdslagen är fullt tillräcklig när det gäller vården av vårt fina berg. De bestämmelser som vidlåder objekt som upphöjs till världsarv kan kräva regelverk som kanske inte alltid är av godo, om jag nu förstår honom rätt.
Må vara hur det vill med detta. Men som upphöjd till världsarv spelar man väl med i en helt annan division än den en lokal turistorganisation har möjlighet att kvalificera sig för. En världsarvslista förknippar i varje fall jag med något som har viss släktskap med OS-segrar eller Oscarsbelöningar. Att få vara med i sådana sammanhang tror jag är en stor fjäder i hatten och en källa till stolthet för lokalbefolkningen.
Min egen argumentation bottnar delvis i det faktum att jag är född och uppväxt på Blomberg och därför kanske ser vissa företeelser i ett nostalgiskt skimmer. Men jag finner inget motsatsförhållande i Lars Inge Knutssons tanke om en avvägning mellan framåtskridande och bevarande. Ibland måste man kanske ändå lite höja ribban och dra upp rejäla riktlinjer för framtiden. Idag saknar Kinnekulle helt förutsättningar att bli en egen administrativ enhet och måste luta sig mot samhällen som Götene, Källby, Lundsbrunn och Årnäs. Och det är folket där som idag bestämmer var skåpet ska stå. Kanske dock Kinnekulleborna framöver vill bli lite mer oberoende, när de tillåtits få hämta kraft från en lämplig stimulanskälla. Något Kinnekulleuppror förespråkar jag dock inte, möjligen ett Kinnekulleupprop.
Så jag röstar "Ja" på HK-enkätens fråga den här veckan.
Rolf Apelqvist
Kåseri-signaturen "Rist" i Hällekiskuriren