Redan klockan nio på förmiddagen gick startskottet för de åtta lag som på lördagen deltog i det öppna Nordiska Mästerskapet i Eldskulpturer i Cementas gamla stenbrott i Hällekis. Fem av lagen var från Sverige, de övriga från Litauen, Polen och Norge. Det är första gången som ett mästerskap i denna konstform anordnas i Västsverige och första gången någonsin som ett nordiskt mästerskap anordnas.

Det finns ett antal regler som styr själva byggandet av skulpturen, här är några av huvudpunkterna, varje lag får ha max fyra medlemmar, och en av dessa måste ha 5 års konsthögskola eller motsvarande dokumenterad yrkesverksamhet. Temat för skulpturen är fritt och varje lag har exakt samma förutsättningar då de tilldelas exakt lika byggnadsmaterial. Byggnationstiden är sex timmar men utökades med en timme denna dagen, själva turordningen för bränningen sker genom lottning. Juryn utser sen ett vinnande lag utifrån följande bedömningsgrunder: Idé, dynamik och form.

Eldskulptur startades i liten skala 1993 två år senare bildades Svenska Eldskulptörförbundet av en grupp konstnärer med säte i Strängnäs. Syftet var att utöka och befrämja den konstnärliga friheten genom att använda elden som ett fristående konstnärligt uttrycksmedel.

Klockan 16.00 var tiden för byggandet av skulpturerna till ända, då kördes den offentliga delen av arrangemanget igång med diverse aktiviteter, Räddningstjänsten som skulle ha demonstrerat diverse säkerhetsutrustning och anordnat en utställning kunde inte närvara då de var upptagna på annat håll, det annonserade serveringstältet hade för dagen ersatts av ett serveringsbord där man kunde köpa sig lite varma drycker, något som de mindre påklädda väl kunde behöva efter en stunds stillastående.

När mörkret sen sakta sänkte sig över det teatraliska stenbrottet invigdes arrangemanget av Ove Ringsby från Kommunen, sen var det dags för ett uppträde av ungdomar ur Esplanadteatern från Lidköping, de jonglerade med brinnande facklor och hade en eldsprutnings tävling, och de drygt tretusen åskådarna kunde se kvällens första flammor avspegla sig mot de branta bergsväggarna som här utgjorde en synnerligen passande fond för detta arrangemang.

Nästa punkt på programmet var elddans med kulning, tyvärr så var platsen för uppförandet lite långt bort från åskådarna och dessutom för dåligt upplyst, så det var få som överhuvudtaget såg någonting av elddansen, kulningen passade då bättre med stenbrottets väggar som återgav ljudet i alla riktningar, några hundar i församlingen ville delta i kulandet och stämde ylande in i detta, till publikens stora glädje.

Kulning är märklig sångform som även kallas köjkning, det är en kvinnlig sång i högt falsettläge med mycket spänd strupmuskulatur, den användes i Sverige för mer än hundra år sen för att locka på djuren vid fäbodarna och för att meddela sig med andra fäbostintor. Sången är mycket hög och stark och kan höras på flera kilometers avstånd.

Esplanadteatern framförde sen ännu en uppvisning med eld som tema, och efter att den avslutats så var det dags att tända eld på den första eldskulpturen. Varje skulptur hade 15 minuter på sig att brinna, men om så önskades kunde lagen avbryta tidigare om de ansåg att den brunnit färdigt. Några av de medverkande lagen använde sig av passande bakgrundsmusik när deras eldskulpturer eldades upp, ett av lagen hade anlitat en saxofonist som spelade i sken av den brinnande flygeln som laget tävlade med.

Här följer de deltagande lagen i den ordning som de tände på sina eldskulpturer:

Lag	Land	Namn på eldskulpturen
Ild	Norge	To reach the sky
O	Litauen	The whale
Eld-o-rado	Sverige	Bli levande igen
Eldfåglarna	Sverige	Vindmusik
Eldklang	Sverige	Platons dröm
Bo Lennarts	Sverige	Eruptus
WF	Polen	Bedinet
Kubisterna	Sverige	Kub i grosess

De i publiken som inte varit förutseende nog att ta på sig rejält inför detta besök började att frysa efter en stund, trots att vädrets makter för dagen beslutat att inte släppa ner något regn från skyn, utan en klar stjärnhimmel syntes ovanför stenbrottet denna afton. När skulpturerna tändes på avgav de en stund i sin intensivaste fas en rejäl strålningsvärme som säkert uppskattades av den frusna delen av besökarna.

De tvåhundra första bilarna som anlänt till detta evenemang fick en lott, och när alla de deltagande skulpturerna eldats upp så var det dragning på dessa, priserna bestod av verktyg som skänkts av sponsorer och som använts vid byggandet av eldskulpturerna. Juryn hade under tiden dragningen av lotterna förrättades ett sammanträde där vinnaren i de öppna nordiska mästerskapen i eldskulptur skulle koras.

Juryns utslag blev som följer:

1:a plats Bo Lennarts med Eruptus
2:a plats Kubisterna med Kub i grosess
3:e plats Eldfåglarna med Vindmusik

Hela detta flammande arrangemang avslutades med att Fyrverkeriexperterna från Holmestad tände på avslutnings fyrverkeriet som med sprakande gnistregn och knallande fyrverkeriraketer lyste upp de rödskimrande väggarna i det gamla stenbrottet på Kinnekulle, sällan, om ens någonsin, har så många personer varit församlade här vid ett och samma tillfälle.

Kanske kan vi någon gång i framtiden få uppleva ett världsmästerskap i Eldskulpturer på denna plats, några av arrangörerna hade i alla fall denna förhoppningen.

Som parentes till detta kan nämnas att en form av eldskulptur ansågs skämtsamt av vissa fattas denna kväll, det är den som nog funnits längst i landet och som lagom till juletid varje år brukar antändas på torget i Gävle, den nu mer riksbekanta jubocken. Kanske skulle de antagonisterna istället satsa på ett deltagande i något mästerskap i Eldskulpturer, de besitter åtminstone många års erfarenhet av att elda halmskulpturer.