Mycket av Kinnekulles historia döljer sig i forntidens dunkel, en del har man genom åren lyckats bringa klarhet i, medan annat förblir mytiskt och ovisst. Två platser är kanske mer än andra förknippade med lokala sägner och myter.

Forsholms slott som skall ha legat nere vid Sjöråsåns utlopp i Sjöråsviken, där uppförandet av ett reningsverks för ett 30-tal år sedan kanske utplånade de sista spåren som fanns kvar av detta stenhus. Murar lär ha påträffats vid schaktningsarbeten men dessa skall inte ha undersökts utan blivit förstörda. Forsholm skall ha varit ett eget fögderi och med andra ord haft rätt att driva in skatt, och det tros även ha funnits ett Forsholms län som skall ha omfattat delar av det Axvalla, Kinne och kanske även Kållands härader.

Det omnämns i skrifterna första gången den 25 mars 1372, och efter ett omnämnande 1388 är det tyst i källorna om Forsholm. Inga klara bevis finns för att det låg i Hällekis utkant, men lokal tradition och närheten till den namnlika Forshems kyrka och by kan tala för att sägnen ännu en gång kan ha haft rätt. Någon bekräftelse på detta lär vi troligen aldrig att få då bevisen för Forsholms existens troligen gått förlorade för alltid. Men det talas dock om att stenar från borgen skall ha använts vid tillbyggnaden av Forshems kyrka år 1761 - 62.

Den andra platsen som glimtar fram ur tidens dunkel är Gum, en sägenomspunnen plats på Kinnekulles sydsida i närheten av Blomberg. Här skall det ha inträffat många märkliga och oförklarliga händelser genom åren, men platsen och dess historia kan vara till hjälp om man vill försöka sig på en förklaring till dessa.

Enligt sägnen skall den apokryfisk Stenkilsättlingen Håkan Röde ha föds omkring 1100 på denna gård, år 1240 skänkte kung Sverkers dotter Helena och dennes gemål Sune Folkesson gården till Alvastra kloster. Men det mest berömda omnämnandet är från Erikskrönikan, år 1303 gifter sig riksmarsken Torgil Knutsson (andra giftet) med den tyska adelsdamen Hedvig von Ravensberg i Stockholm, hon får som morgongåva mottaga gården Gum. Tyvärr finns inte morgongåvebrevet bevarat men gåvan finns dock bekräftad i marskens testamente från år 1306.

Under Albrechts första tid tillhörde det den mäktige riddaren Bengt Filipsson, men bortbyttes år 1380 till Juns Eriksson. Under Erik av Pommerns tid beboddes Gum av en väpnare som kallade sig Svenning i Gum. Gården tros även ha varit bebodd under Gustav Vasas tid.

Gårdens öde är höljt i mystik och dunkel, och det gamla Gum från 12 -1300-talet kan ha rivits av Torgil Knutsson och fraktats över Vänern för att användas vid byggandet av hans borg Aranäs, men detta är endast spekulationer och finns ej bekräftat i några skrifter. Någon gång på 1300-talet skall sen en ny och betydligt större anläggning byggts, denna skall enligt sägnen ha bränts ned av danskarna.

Under sommaren och hösten har det gjorts utgrävningar på Gum, några forskare och ett 40-tal frivilliga personer har tillsammans lagt ner ca 500 timmar på denna utgrävning.

Men denna gången sökte man efter en tillverkningsplats för Kinnekulles många och vackra liljestenar, någon sådan träffade man dock inte på men i stället hittade man keramikrester från 1000 - 1300-talet samt en mur som kan ha ingått i det stenhus som Torgil skänkte till sin fru i morgongåva.

För att nu utforska saken vidare så måste man skaka fram pengar så att man kan göra en undersökning av området med en georadar. Skulle det då visa sig att det verkligen är Torgils Knutssons Gum man träffat på, så kan de innebära att Gum är äldre än Aranäs och kanske även det äldsta stenhuset i landet.

Säkerligen gömmer sig mycket intressant i marken på Gum och kanske kan vi framöver få ett svar på om sägnerna delvis talade sanning. Kanske måste våra historieböcker skrivas om efter det att Gums hemligheter avslöjats.