Psalmsång som inledning

I går anordnade Riksantikvarieämbetet Kulturhusens dag runt om i landet, och då passade Kinnekulle hembygdsförening på att visa Posseska skolan. Det var många som kom på besök denna dagen, och åtskilliga av dessa hade varit elever vid skolan, dock inte den som står kvar idag utan den större skolan som revs i början på 1960-talet.

En av föreningens medlemmar hälsade alla församlade välkomna och den lilla informationsstunden inleddes passande nog med psalmsång "Din klara sol" och med toner från den gamla skolorgeln, som dock sett bättre dagar och hade en tendens till att hänga sig på vissa toner.

Återigen fylld skolsal

Möjligheterna att få lära sig att läsa och skriva var för barnen runt Kinnekulle starkt begränsade i början på 1800-talet. Den undervisning som kunde komma ifråga var den man kunde få av någon knekt, klockare eller annan läs- och skrivkunnig person.

Men det fanns en barnkär person i området som månade om sina underlydandes telningar och ville ge dom en möjlighet till undervisning. Det var "välborna Hoffröken Louise Posse" på Hellekis.

Louise Posse var en föregångare   hon startade en skola 10 år   före den allmänna skolplikten

Hon lät bygga ett skolhus och en lärarbostad någon kilometer från Hönsäter på vägen mot Hellekis säteri. Undervisningsmaterial införskaffades och en "lärare" Johan Hasselberg, anställdes för att sköta undervisningen, 1832 öppnade Hellekis Lancasterskola.

Hon donerade en summa pengar till skolans underhåll och lön till läraren, vilken uppgick till 150 Rdr B:co, han fick även en del naturaförmåner såsom ved, kofoder och husrum. Hasselberg var lärare på denna skola fram till år 1867, och han undervisad fyra sommarmånader om året, det var under den tiden på året som barnen kunde undvaras som arbetskraft på gården.

År 1842 infördes folkskolestadgan, detta blev ett bekymmer för sockenmännen då det skulle medföra stora kostnader att driva en egen skola. Man tog dock ett beslut om att en skola skulle byggas, men begärde uppskov på ett år, under tiden så undervisades det i fattigstugan i Medelplana, som även tidigare hade använts som skolhus av de som inte gick i Posseska skolan, då denna i första hand var till för barnen till de anställda på Hellekis, men även andra barn var välkomna, men intresset för detta var rätt svalt.

På våren 1847 började man att bygga den nya skolan i Medelplana, väggar och tak var resta tills i augusti, men sen lär det ha dröjt ända till juni 1849 innan skolan var klar att tas i bruk.

När Louise Posse avled 1841 så hade hon testamenterat 2000 Rdr B:co för att en ny skola med inventarier skulle uppföras. Den nya skolan inrymde en ovanligt stor skolsal, och ovanför dörren fanns en infälld stentavla där det stod "POSSISKA LANCASTER SCHOLAN", Hasselberg var fortfarande lärare och kunde nu då den gamla skolan blev ledig flytta in där med sin familj som tidigare inte hade bott på stället, de kyrkskrev sig nu i Medelplana socken.

Uppgifter om när lärarinnebostaden, som låg mellan den nya och gamla skolan, uppfördes går inte att finna, men det kan vara trolig att den kom att byggas så att den nya lärarinnan som ersatte den gamle läraren Hasselberg kunde flytta in där när hon började 1867.

Undervisning med den så kallade Lancastermetoden hade Louise Posse lånat från England. Den gick ut på att barnen delades in i olika grupper, varje grupp leddes sen av en av de äldre och kunnigare eleverna, han kallades "monitör". Barnen satt vid en sandbänk och hade en tavla med bokstäver och siffror framför sig, på denna pekade "monitören" på än det ena och än det andra och sen skulle eleverna försöka avbilda de utpekade bokstäverna och siffrorna i sanden.

Andra året fick man använda sig av griffeltavlor och när man sen blev tillräckligt "slängd" i skrivkonsten så kunde man få använda sig av riktigt papper och gåspenna.

Läraren gick runt bland de olika grupperna och hjälpte till där det fanns behov av detta, systemet med "monitörer" gjorde att en lärare kunde har en mycket stor klass och ändå få undervisningen att fungera något så när. Klasser på upp till 80 elever var inte så ovanliga.

När Hasselberg skulle gå i pension så togs ett beslut att man skulle omorganisera Hellekis skola så att den skulle bli jämställd med skolan i Medelplana när det gällde utbildade lärare och bra undervisningsmaterial.

Församlingarna skulle årligen bidraga med 10 Rdr B,co per hemman till Hellekis skola, och den dåvarande ägaren till Hellekis, Kammarherre Carl August Sköldebrand, förband sig bl.a. att avlöna läraren och stå för liknande naturaförmåner som Hasselberg hade haft. Han skulle även inköpa och underhålla undervisningsmaterialet samt bekosta eldning och reparationer av skollokalen.

Posseska Lancaster Scholan

Beslut om vem som skulle anställas som lärare togs av ägaren till Hellekis och ett par sockenmän. Detta förslag godkändes av Domkapitlet och det skulle gälla under 5 år. Som lärare anställdes "mamsell" Emelie Lefvander-Edbäck, som var utexaminerad i Skara.

När de fem åren hade gått föreslog Skjöldebrand att församlingarna själva skulle överta skolan på en 10-års period, under förutsättning att de stod för underhåll och lön till lärarinnan. Detta ville församlingarna inte gå med på, då på vårterminen 1872 stängde Skjöldebrand helt resolut skolan för alla elever som inte lydde under Hellekis egendom.

Detta resulterade i att många fick en mycket lång väg att gå till den skola i Medelplana som man då istället kunde börja i, och då elavantalet ökade drastiskt i denna skola kom den att överbelastas. Situationen var förstås ohållbar och församlingarna fick "krypa till korset", och ett 10-årigt avtal skrevs med Skjöldebrand.

När sen de tio åren var till ända så gjordes en ny överenskommelse med Hellekis nya ägare, Hellekis Bolag, och man fick full besittningsrätt till skolan, och så var skolfrågan till slut ordnad och alla barn i församlingen hade samma möjligheter till skolundervisning.

För att få gå i Folkskolan så måste barnen ha lärt sig en del innan, gummor och knektar brukade åta sig detta för en ringare ersättning, men detta var inget bra system.

År 1858 beviljade regeringen anslag till att upprätta småskolor, men inte förrän 1868 beslutade kyrkostämman att upprätta två sådana i området. Lästiden skulle vara fyra månader om året, från den 15 maj till den 15 september, och man skulle gå högst 5 timmar om dagen.

På våren 1869 startade dessa skolor runt om i området, man läste tre dagar på en plats och sen växlade man undervisningsplats vecka för vecka. Varje skolsal innehöll tre sitt- och skrivbänkar samt en läsebok, föräldrarna skulle sen bekosta inköp av övriga böcker som behövdes för undervisningen, samt en griffeltavla. man köpte även in en stor griffeltavla till alla skolsalarna.

Hönsäter och Österplana fick egna skolor år 1864.

Kungl Maj´t beviljade våren 1870 ett årligt statsbidrag på 62 Rdr B:co och nu skulle det undervisas 32 veckor om året, från den 1:a april, lärarlönen skulle vara 100 Rdr B:co. Vid sju års ålder skulle barnen nu börja i skolan men yngre elever kunde antas om föräldrarna så begärde och skolrådet gav sitt bifall.

Men inte heller detta system höll i längden, det var ett ständigt bytande av skollokaler och 1873 beslöts att tre småskolor skulle byggas, en i Västeplana, Medelplana och Hellekis. Först ut var Medelplana där småskolan stod klar 1875, i Västerplana var den klar att tas i bruk år 1892.

År 1895 byggde man om lärarinnebostaden vid Hellekis skola till en småskola, det blev en lärosal och en tillbyggnad som skulle inrymma en bostad, 3100 kronor kostade det kalaset. Och från 1896 hade församlingens alla skolor nu egna lokaler att bedriva undervisning i.

År 1883 infördes nya regler för skolundervisningen, i Medelplana Skoldistrikt skulle nu undervisningen bedrivas i tre småskolor, två folkskolor och en fortsättningsskola, den senare var något nytt och den kom att inrättas i Medelplana Folkskola och dit fick alla i skoldistriktet bege sig som skulle gå i fortsättningsskolan.

Från höstterminen 1920 infördes det heltidsläsning i Medelplana skoldistrikt, vilket inte var populärt bland de arbetare som hade barn i skolan, och vid en tidigare stämma var det inte en enda som ville att man skulle ändra på den gamla skolformen.

Sista klassen vid Posseska Lancaster Skolan   år 1959, vill ni se en större bild klicka här

I början på 1900-talet började de gamla skolorna bli för trånga och fördelningen av familjerna i området ändrades, man fick bygga nya skolor för att behoven skulle tillfredsställas, bl.a. Eriksbergsskolan och en på Trolmen.

När sedan storkommunerna kom till så genomgick skolväsendet stora förändringar och man beslutade att skolan skulle koncentreras till Hönsäter, där en centralskola kom att tas i bruk 1959. Samma år gick den sista klassen i Posseska Lancasterskolan ut, och i början av 1960-talet revs skolan.

Men den allra första Posseska skolan som Louise Posse lät uppföra finns kvar ännu i dag, den skänktes år 1950 av Kinnekulle Kommun till Hembygdsföreningen och 1981 fick man även tomten av Götene Kommun.