Under den gångna veckan har det pågått arkeologiska utgrävningar vid Gum på Kinnekulles västsluttning. Det rör sig om en mindre prov grävning, och har inget att göra med den stora utgrävning som många hoppas på skall komma framöver som kanske skall bringa klarhet i om Gum i forntiden var platsen för en större borganläggning som det nämns i gamla skrifter.

Denna utgrävning är ett resultat av den stora sammankomsten om liljestenar som hölls i Lidköping tidigare i år, och nu försöker man hitta platserna där stiftets liljestenar har tillverkats, Gum är ett av de troliga ställena där detta kan ha skett.

Sandstenen är här av rätt kvalité och dessutom den finaste på Kinnekulle. Man har letat efter ett stenbrott och en smedja som måste ha funnits i nära anslutning till liljestenstillverkningen, men man har ännu inte påträffat några spår.

Man har dock gjort vissa fynd, bl.a. en mur av fint huggna stenar, men om denna har någon anknytning till den omtalade borgen som Torgils Knutsson gav i morgongåva till sin fru, den tyska grevinnan Hedvig von Ravensberg, år 1298 råder det delade meningar om. Endast en större utgrävning på Gum skulle kunna lösa lite av den mystik som vilar över platsen.

Här följer lite historiska fakta om det sägen omspunna Gum:

Gården ligger på sandstenskleven på Kinnekulles sydsida, som här kallas Järneklev. Numer finns här bara en bondgård med tillhörande hus. Men en gång i tiden tros här ha legat ett fäste av betydande storlek.

Den apokryfisk stenkilsättlingen Håkan Röde sägs ha föds omkring 1100 på denna gård. År 1240 skänkte kung Sverkers dotter Helena och dennes gemål Sune Folkesson gården till Alvastra kloster. Det mest berömda omnämnandet är från Erikskrönikan, år 1303 gifter sig riksmarsken Torgils Knutsson (andra giftet) med den tyska adelsdamen Hedvig von Ravensberg i Stockholm, hon får som morgongåva mottaga gården Gum. Tyvärr finns inte morgongåvebrevet bevarat men gåvan finns dock bekräftad i marskens testamente från år 1306.

Under Albrechts första tid tillhörde Gum den mäktige riddaren Bengt Filipsson, men bortbyttes år 1380 till Jöns Eriksson. Under Erik av Pommerns tid beboddes Gum av en väpnare som kallade sig Svenning i Gum. Gården tros ha varit bebodd under Gustav Vasas tid.

Gums öde är höljt i mystik och dunkel. Det gamla Gum från 12- 1300-talet kan ha rivits av Torgils Knutsson och fraktats över Vänern till att användas i byggandet av hans borg Aranäs, men detta är endast spekulationer och finns ej bekräftat i några skrifter. Någon gång på 1300-talet har en ny och betydligt större anläggning byggts. Denna skall enligt sägnen ha bränts ned av danskarna under Gustav Adolfs tid.

På senare tid har det påträffats stora murar och underjordiska valv på platsen där gården troligen låg, kanske kan en framtida utgrävning berätta mer om Gums historia och öde.

Under 1980-talet skrevs en bok om Gum och dess historia, boken blev dock väldigt omtvistad då det inte fanns belägg för innehållets sanningshalt, boken är trots allt en god läsning och rekommenderas.