Svenska Jägarnas Riksförbunds avdelningar i Västra Götaland är hårdare i sina krav när det gäller rovdjursutredningen än den egna riksorganisationen, man vill att det inte skall finnas några vargar söder om Värmland.

Man anser att det finns risk för att vargen skall ge sig på tamboskapen om det börjar bli ont om naturliga bytesdjuren älg, rådjur och hare, får och lamm är då begärliga och lätta byten.

Skyddsjakt på lo och varg är också ett krav för att man skall komma tillrätta med tjuvjakten på dessa, särskilt lo har ökat väldigt kraftigt och man anser att en stam i Skandinavien bör ligga på runt 1000 djur, när det gäller varg är jägarförbundet ytterst tveksamma till den föreslagna nivån på 200 djur i Skandinavien, de anser att redan dagens 100 djur är för mycket.

Rovdjuren har ökat kraftigt i landet upp till 40 procent varje år, och det finns nu vargfamiljer i Dalsland, norra Bohuslän och i Tiveden.

Varg och lodjur trivs dock inte ihop, det kan bero på att de konkurrerar om bytesdjuren eller att lodjuret helt enkelt är rädd för att bli dödad av vargen. När nu vargen ökar kan det leda till att det bara kommer att finnas starka lodjurstammar utanför vargreviren.