Man kan förstå att sekelskiftets badgäster sökte sig till Hjo för en tids rekreation och idkande av sällskapsliv, och även idag bjuder staden på idyll och inbjuder till härliga promenader längs med Vättern strand och bland fantastiska villor från förra sekelskiftet. Och det är inte svår att stämma in i stadens devis "I love Hjo".

Trästaden Hjo omnämndes i skrift för första gången 1413, stavningen då var Hyo eller Hioo, och man kan fortfarande navigera sig runt i staden med kartor från 1696, och vandra fram på i stort sett samma gator och gränder som trampats av Hjobor i närmare 600 år.

Att det sen är en stad av trä är märklig i sig, för de flesta av alla gamla trästäder har drabbats av en förödande brand så få finns kvar idag, Hjo är en av dem. Den medeltida kyrkan och en del intilliggande byggnader brann 1794, men för övrigt har staden skonats från några större bränder.

De forna uthusen inrymmer idag ofta hantverkare och butiker, men karaktären från förr har man verkligen lyckats bevara. Och som flanör i staden har man det mesta inom gångavstånd, kaféer, restauranger, butiker, hamn, bad, hotell mm.

Bara att spatsera runt i stadskärnan bland de gamla husen och upptäcka alla små detaljer är ett nöje i sig, och en runda i den lummiga och svala samt välskötta stadsparken en het sommardag är en njutning för både kropp och själ.

Efter promenaden så slinker man gärna in på Kilhbergsgården och vidare in till Café Grönköping, som med sin uteservering och 1700-tals miljö och med milsvid utsikt över Vättern utgör ett alldeles förträffligt smultronställe i staden.

För de som vill vara lite bekvämare och samtidigt få stadens historia presenterad så kan man äntra det lilla "LokHjomotivet", ett litet rullande turisttåg som kör ett antal turer dagligen runt om i staden, en utmärkt guidening av "lokföreren" ingår i priset. Eller varför inte ansluta sig till en av de stadsvandringar som går varje vecka i staden, de har olika teman vare gång, och man får då en verklig inblick i stadens historia och får se ställen som man kanske annars inte hade kommit till som vanlig besökare.

Matställen finns det gott om i Hjo så alla smakinriktningar kan säkert bli tillfredsställda, men en bit rökt fisk och lite potatissallad inköpt nere i en av bodarna i hamnen och avnjutit på en bänk slår nog det mesta.

Skall man sen övernatta så finns det naturligtvis ett flertal alternativ, hotell, campingplats med stugor, och olika rum, men skall man få den rätta Hjo-känslan bör man nog inrikta sig på vandrarhemmet som är inrymt i en av de vackra villorna från kurortsepoken.

Den lilla stadens glansperiod inföll i slutet av 1800-talet, då fick några av stadens prominenta herrar idén att man skulle anlägga en vattenkuranstalt. Sagt och gjort, man inköpte en lantgård norr om den dåvarande staden, dagens Villa Idun var dess mangårdsbyggnad. Man drog vatten till kuranstalen i ledningar från Hökensåssluttningen, och en tysk trädgårdsarkitekt anlitades för att anlägga en vacker badhuspark i anslutning till det pampiga varmbadhuset.

Badgästerna strömmade till i stor mängd, en ny hamn och järnvägsförbindelse med Västra Stambanan gjorde det lätt att ta sig hit, vissa år kom ända upp till 700 gäster till kurorten, de inhystes i de vackra trävillorna som byggdes för detta ändamål i badhusparken. Restaurang Bellevue inköptes från Järnvägen så att kurortsgästerna skulle ha någonstans att avnjuta sina måltider.

Men några årtionden in på 1900-talet började gästerna att svika, 30-talet och depressionen kom och 1932 brann restaurang Bellevue, 1935 köptes hela anläggningen in av Hjo stad och strax därefter upphörde hela badanstalts verksamheten, badparken blev nu istället Hjo stadspark och är så än idag.

Men staden har väckts till liv på nytt, nu anordnas årligen ett flertal olika arrangemang, dragspelsstämma, Grönköpingsmarknad, Ångbåtsjazz, Antik och samlarmässa, Sikens dag och Slöjdmässa mm, detta är evenemang som åter drar stora skaror av besökare till Hjo. Soliga sommardagar är det oftast fullt av hitresta besökare, och det behöver inte vara något särskilt arrangemang som drar, de kommer ändå för att njuta av staden och vad den har att ge.

Detta var några korta rader om sommarstaden Hjo, mycket mer kunde skrivas men bäst är att själv bege sig dit en fin sommardag och uppleva allt på plats, det finns mycket att se och göra och har man en gång varit på besök så lär man återkomma år efter år, och ett talesätt från Hjo som brukar stämma är detta "Har man en gång fått Hjosand mellan tårna så går det aldrig bort".