000603
Kinnekulleknallen - 1839 gick
 |
| Starten vid "Stalpa" |
Det såg inte lovande ut under fredagen för Kinnekulleknallen eller "nattavandringa" som den också kallas, hårda vindar och regn gjorde att det såg ut som om de senaste årens väder skulle komma i repris.
Men lagom till startskottet skulle gå så skingrads molnen och solen tittade fram, det blåste visserligen en hel del, men man slapp regnet i alla fall.
Ett lämmeltåg med bilar letade sig genom samhället upp mot starten vid "Stalpa", efter erlagd startavgift så påbörjades vandringen upp mot Kullen.
 |
Vätskekontroll vid
Frliluftsfrämjandets stuga |
Vid Friluftsfrämjandets stuga så var det en välbehövlig vätskekontroll innan man startade den krävande toppbestigningen.
Framme vid utsiktstornet passade en del på att gå upp och beundra utsikten, då vädret blivit så pass klart att man hade en fin sikt utöver Vänern bort mot Kållandsö. Det fanns även korv och diverse godsaker att avnjuta i bottenvåningen på tornet.
På väg bort mot Stora salen, vid den "röda soffan" stod två personer och läste poesi för de förbigående vandrarna,
 |
| Stavarna kom väl till pass |
en del stannade till och lyssnade till några strofer innan färden fortsatte.
Väl framkomna till Stora Salen så möttes man av eldar och rykande varm blåbärssoppa, en korvvagn stod också strategiskt placerad, och kön var ofta lång.
 |
| Poesiläsning |
Det friskade i en hel del och vandrarna sökte vinskydd så gott det gick, den stund de stannade till här och fikade, innan man begav sig ner för berget mot stenbrottet.
I år sågs det till flera personer som gick med skidstavar, denna nya motionsfluga, som ursprungligen kommer från Finland, verkar till slut att ha fått en del anhängare även här i landet, och denna vandring passade ju utmärkt till att bruka dessa redskap.
 |
Blåbärssoppa och korv
servarades i Stora salen |
När man passerat Cementas gamla stenbrott så var det i stort sett bara en transportsträcka kvar, det bjöds på orgelmusik i Hönsäters kapell för de som kände för det, innan man gick den sista biten till skolan i Hällekis och fick sitt intjänade diplom, samt en fralla och en kopp varmt kaffe.
Besökarantalet blev i alla fall lite bättre än i fjol, 1839 stycken vandrare hade erlagt startavgift, hur många som gick
 |
| Framme i stenbrotter |
utan att betala har man ju ingen koll på. Vädrets makter spelade återigen Kinnekulleknallen ett spratt, hade det varit sommarväder så hade nog antalet vandrare blivit det dubbla.
Men som en av de äldre deltagarna påpekade uppe vid Drottningstenen, så är vädret inte så viktigt för de som är entusiaster, 
det finns kläder för alla väderlekar, och det var kloka ord från en som varit med tidigare.
