2000-02-01
En vinterdag
Fina vinterdagar har vi inte varit bortskämda med denna vinter, och även om det inte varit många minusgrader och solen lyst så har det ofta varit friska vindar, som gjort det isande kallt att vistas ute.
Men i måndags snöade det på förmiddagen, och ett tunt vitt täcke lyste upp naturen efter några timmars snöande, men vid middagstid så klarnade det upp och en blå himmel med en strålade
sol tittade fram, och för en gångs skull så var det nästan vindstilla.
Dagen var som gjord för en utflykt i det fria, kosan ställdes till cementas gamla stenbrott nära Hällekis, som nu på eftermiddagen badade i ett bländvitt solljus från en allt mer värmande sol.
Isen täckte den lilla konstgjorda sjön och fotspår som ledde ut på isen vittnade om, att en och annan isfiskare försökt att pröva lyckan bland sjöns ädelfiskar. Vassen lyste guldgul i solljuset runt sjöns kanter och korparnas hesa kraxande studsade mellan bergväggarna.
En snabb fika i vindskyddet vid sjökanten och sen iväg på en promenad i omgivningarna, på jakt efter motiv att fånga med kameran i ett försök att rättvist spegla denna stunds stämning.
Efter någon timme så började solnedgången färga de raka bergväggarna gulröda och skuggorna sträckte sig allt längre ut från branterna. Kylan kom så sakta krypande då en vindil drog fram genom den gryta som Stenbrottet bildar. Ett ensamt rådjur spatserade vid rasbranten men tog till flykten så fort det insåg att friden stördes av mänsklig närvaro.
Porlandet från den delvis istäckta bäcken var det enda ljud som störde tystnaden då stegen ställdes mot bilen för hemfärd, efter avslutad naturupplevelse och med några förhoppningsvis godkända bilder i den digitala kamerans minne.
En vanlig men ändå ovanlig vinterdag.
